Första kvarten var relativt jämn och Sandviken levde ganska länge på energin som det tidiga ledningsmålet gav. Men Zorkij var i längden för starka och åkte helt enkelt sönder Sandviken och visade dessutom upp ett brett register i hur man gör snygga bandymål. 3-1 målet lite i en klass för sig där laget genom några snabba pass ställde SAIK-försvaret schack matt och Valerij Grachev fick öppet mål att näta i. Strax därefter visade Ville Aaltonen två gånger om varför han är så attraktiv på spelarmarknaden. Två genombrytningar på känt Aaltonen-manér gav lika många mål fram till 5-1 för Zorkij strax före paus.

Sandviken fick sedan en liten "gratisbiljett" in i matchen då Zorkij i skarven mellan halvlekarna drog på sig tre utvisningar i tät följd. Det gav Sandviken chansen att komma ikapp en aning i målprotokollet och det gav också två mål fram till reducering 3-5. Men när Zorkij väl var fulltaliga så kontrollerade laget åter matchen och det var aldrig något snack om i vilket läger poängen skulle hamna.

I kvalitet så kom inte den andra halvleken upp i samma standard som den första utan Zorkij såg ut att spara på en del krut till kommande matcher. Kommande matcher som först är Hammarby på lördagförmiddag och sen högst sannolikt finalmatchen på söndagkväll. Allt annat vore en stor överraskning.

Ser Zorkij rappa och spelsugna ut så är det lite tvärtom med Sandviken för tillfället. Vissa spelare tappar lite väl enkelt "huvudet" när det går emot laget vilket bl.a. ger en del onödiga utvisningar. Det brukar sällan hålla på den här nivån då motståndarlagen ofta utnyttjar numerära överlägen. Något Sandviken får jobba med framöver.

Noterbart i övrigt är att Magnus Muhrén tvingades lämna matchen med ungefär kvarten kvar efter att ha landat olyckligt och förmodligen skadat ryggen.